{{next.header}}
När vi når Johan Wiman är läget i stallet gott.
– Hästarna känns rätt friska för dagen och tävlar väl hyggligt i alla fall, konstaterar han på sitt lugna sätt.
Att få Johan att sätta en tydlig etikett på sig själv som travtränare är kanske inte helt enkelt. Men en sak återkommer – han försöker lyssna på hästarna.
– Jag försöker lyssna på dem så gott det går.
För Johan går trivsel och prestation hand i hand.
– Trivs de inte så presterar de inte, tror jag.
I en tid där detaljer, siffror och analyser får allt större plats inom idrotten är Johan fortfarande en tränare som till stor del litar på sin känsla.
– Jag går nog lite mer på känsla. Det beror förstås på vad det är för detaljer, en del är mindre viktiga än andra. Jag försöker anpassa mig efter det jag har att träna på.
Genom åren har många hästar passerat genom Johans händer. Några har satt djupare avtryck än andra.
– Det finns ett par stycken. Jag har haft några som jag vunnit många lopp med och flera som betytt mycket. Det är rätt många egentligen.
Och det är inte bara de allra bästa som fastnar i minnet.
– Man kommer ihåg de riktigt bra. Och de som varit riktigt tokiga och dåliga, säger Johan med ett skratt.
Efter att ha tillbringat tid på fastlandet känns det bra för Johan att återigen bedriva sin verksamhet på Gotland.
– Jag är ju härifrån och tycker att det är skönt att ha kommit hem igen. Det är lite lugnare här nere.
Att driva travverksamhet från en ö innebär förstås också särskilda utmaningar. Framför allt när hästarna ska tävla på fastlandet.
– Man behöver ta bort ett par dagar när man ska iväg och starta. Under den tiden vi inte tävlar själva här hemma blir det lite bökigt. Men med lite planering går det.
Just därför betyder tävlingarna på Visbytravet mycket för de gotländska aktiva – och den längre tävlingssäsongen är något Johan uppskattar.
– Det är jätteviktigt och jättebra. Förr körde vi bara i maj, juni och juli och kanske någon dag i augusti. För vår del här nere är det väldigt bra att vi kör en längre säsong.
Vad skulle då överraska en person som aldrig tidigare fått följa livet i ett travstall?
Johan funderar en stund.
– Det är svårt för en annan som är mitt inne i det. Men kanske om de fick köra en häst eller åka med runt banan. Det skulle de nog tycka var spännande.
På den egna träningsanläggningen blir arbetsuppgifterna många. Johan är tränare, vaktmästare, banmästare och allt däremellan.
– Jag har lite hjälp också av goda medhjälpare, men det mesta gör jag hemma på träningsanläggningen.
Efter en lång tävlingsdag är det inte alltid det stora segerfirandet som lockar mest.
– Ibland är man så slut efter tävlingsdagen att man egentligen bara går och lägger sig när man kommer hem. Har man kört varenda lopp är man inte så jäkla pigg på att fira faktiskt.
Han skrattar.
– Det blir så när man börjar bli gammal.
Finns det då något klassiskt Johan Wiman-uttryck?
Svaret kommer snabbt:
– Det går nog bra.
En inställning som kanske sammanfattar Johan ganska väl.
När samtalet glider över på personligheterna i stallet råder det däremot ingen tvekan om vem som fortfarande ser sig själv som nummer ett.
– Det är nog fortfarande Henning. Även om han är pensionär tycker han att han är störst, bäst och vackrast.
Och vem är egentligen mest envis – Johan eller hästarna?
– Det kanske är jag ändå. Jag brukar inte ge mig direkt.
Vissa hästar bör dock inte få bestämma dagens schema helt själva.
– Jag har en som är väldigt speciell i humöret och hon bestämmer lite ibland. Det är nog inget bra om hon får bestämma hela tiden, säger Johan och skrattar.
Att få en travtränare att peka ut framtidens häst är alltid förenat med en viss försiktighet.
– Det är livsfarligt att säga, börjar Johan.
Men till slut kommer ändå ett namn fram. I stallet finns den ännu ostartade treåringen Helfred Lixarve, en häst som Johan tycker påminner mycket om sin halvbror.
– Han blev kanske inte jättetidig, men jag tror att han kan bli bra.
Så kanske är Helfred Lixarve ett namn värt att lägga på minnet inför framtiden.
Ett besök hos Johan Wiman kan dessutom bjuda på betydligt mer än bara travhästar.
På gården finns även lamm som rör sig relativt fritt med elektroniska halsband – och dessutom kor.
– Lite lamm, höns och lite kor, konstaterar Johan.
Så den som tar sig ut till Wimans backe kan nästan räkna med ett mindre djurparksbesök på köpet.
Inför torsdagens tävlingar har Johan fyra hästar till start – och tre av dem möts dessutom i samma lopp.
När frågan kommer om vem han tror lite extra på nämner han Mega Flash.
– Skulle Mega Flash sköta sig så var han väldigt bra när han var trea. Sist var han lite sämre som fyra, men skulle han trampa iväg rätt så är han inte så dålig.
I samma lopp finns också en ostartad häst som tränar starkt hemma.
– Han har aldrig startat, men tränar väldigt bra. Någon av de två tror jag på.
Sedan kommer den obligatoriska travtränarbrasklappen:
– De ska sköta sig också.
Till publiken har Johan en enkel hälsning inför tävlingsdagen.
– Jag hoppas att det blir trevligt och kul och att vi kan bjuda på lite spännande lopp.
Med det får Johan återgå till dagens arbete. På schemat står höpressning.
– Det är bra om hästarna har något att äta i vinter.
Det går nog bra.
Publicerad tisdag 14 juli 2026. info@visby.travsport.se