"Det handlar inte bara om att vinna – det handlar om kärleken till hästen"

När Ture korsade mållinjen först den 16 juli var glädjen större än någon hade vågat hoppas på. Efter en vår kantad av motgångar var segern allt annat än självklar.

– Det var helt otroligt. Vi har haft en väldigt strulig vår och han skulle egentligen bara få ett lopp i kroppen. Jag blev både förvånad och otroligt glad, berättar Alexandra.

Segern blev hennes andra som tränare – ett kvitto på att det arbete hon lägger ner varje dag faktiskt ger resultat.

– Jag är lite av ett kontrollfreak och vill gärna ha saker på mitt sätt. Då känns det extra skönt att få bekräftelse på att det fungerar.

Från ponnytrav till varmblod

De flesta inom travsporten känner igen Alexandra från ponnytravet, där hon under många år samlat på sig fina meriter. Erfarenheterna därifrån har blivit en viktig grund i hennes arbete som tränare.

– Ponnytravet har lärt mig tålamod. Framför allt har jag lärt mig att tro på min egen magkänsla. Det är inte alltid lätt i den här sporten, men när man vågar lita på sig själv får man ofta ett fint kvitto tillbaka.

Vägen till att börja träna varmblod växte fram steg för steg.

– Jag hjälpte pappa mer i stallet och på travdagarna och fick tillbaka suget. Sedan fick jag chansen med Ture av Jenny och Kim – och den chansen har jag aldrig ångrat.

"Han är min bästis"

Bakom resultaten finns en häst som betyder betydligt mer än bara starter och placeringar.

Ture går ute dygnet runt, har fri tillgång på grovfoder och får leva ett så naturligt hästliv som möjligt.

– Jag försöker alltid anpassa träningen efter individen. För mig är det viktigaste att hästarna mår bra.

När arbetsdagen är slut väntar ändå dagens höjdpunkt.

– Jag åker alltid förbi honom efter jobbet, ger honom mat, pysslar om honom och umgås. Han trivs nog ganska bra med att få all uppmärksamhet själv... och jag också. Det är ju min bästis.

Orden säger mycket om varför Alexandra håller på med trav.

– Det är inte bara segrarna som berör. Hästarna ger så otroligt mycket glädje och energi. Förra året när Ture galopperade på Solvalla grät jag glädjetårar ändå, bara för att jag tycker så mycket om honom.

Drömmen lever

Trots framgångarna är Alexandra ödmjuk inför framtiden. Hon beskriver själv sitt självförtroende som något hon fortfarande arbetar med.

– Jag har nog fortfarande lite dåligt självförtroende. Men visst hade det varit fantastiskt att någon gång få starta på V75.

Hon skrattar när frågan kommer om hur det skulle kännas att ha en varmblodshäst under Elitloppshelgen.

– Oj... då hade jag nog inte mått så bra. Man hade varit otroligt stolt, men också nervös. Det ligger så mycket arbete bakom ett sådant ögonblick.

Gemenskapen betyder allt

För Alexandra betyder Visbytravet mycket mer än en tävlingsplats.

– Det spelar ingen roll om det är en åttaåring som precis tagit licens eller någon som fyllt 80 och kommer in med sin häst. Alla är lika glada och välkomnande. Den gemenskapen betyder väldigt mycket.

Om hon själv ska beskriva travsporten med tre ord behöver hon inte fundera länge:

Glädje. Spänning. Gemenskap.

Och till alla som funderar på att ta steget in i travsporten har hon en enkel uppmaning:

– Bara gör det. Travet ger så otroligt mycket glädje och energi. Visst finns det tuffa dagar, men när det väl går bra är allt slit värt det.

Innan intervjun avslutas vill Alexandra skicka med en sista hälsning – inte bara till travpubliken, utan till alla som kämpar mot sina mål.

– Tro på dig själv och lita på din magkänsla. Det är så lätt att börja tvivla, men de ljusa dagarna väger alltid upp de mörka. Fortsätt kämpa.

Det är kanske just därför så många håller på med trav. Inte för att vägen alltid är enkel – utan för att de där ögonblicken när allt stämmer är värda varje minut på vägen dit.

Text: Sandra Blixt

Foto: privat