Helena Liljedahl – ny tränare med fem hästar till start

Tidigare har det varit mamma som stått som tränare på papperet, men Helena har under alla år varit högst delaktig i verksamheten.

– Vi har hjälpts åt i familjen hela tiden. Jag har varit med och grejat med hästarna i alla år, berättar Helena.

Även hemma delar hon travintresset med sin livspartner Johan. Det är mycket häst tillsammans och de hjälps åt med både träning och snabbjobb.

– Vi brukar vara inne och köra snabbjobb tillsammans, säger Helena.

Att kunna kombinera hästintresset med lite egen tid verkar dessutom vara ett vinnande koncept även utanför travbanan.

Fem hästar – och en spännande torsdag

På torsdag väntar alltså fem starter för Helenas stall. Säsongen hittills har varit lite upp och ner, men känslan inför torsdagens tävlingar är betydligt mer positiv.

– Det ska bli spännande med alla. Det känns som att de har kommit lite mer i form nu och hittat sig själva lite mer.

Flera av hästarna har dessutom svarat för fina prestationer under året och gått nya rekord.

– De har gjort bra saker och gått nya rekord och det kan man ju aldrig klaga på. De flesta är äldre hästar, så när de kan gå nya rekord är det väldigt bra.

Som tävlingsmänniska vill Helena förstås alltid lite mer, även när resultaten faktiskt är bra.

– Tävlingsmänniska vill man ju alltid mer, så är det.

En av hästarna som Helena ser extra mycket fram emot att se på torsdag är Hard steel, som gör comeback efter ett uppehåll.

– Det ska bli spännande att se Hard steel efter uppehållet, han har fått lite tid att återhämta sig och blivit genomgången ordentligt. Nu tror vi att han kan vara påväg tillbaka igen.

Alla hästar får vara individer

För Helena handlar träningen inte bara om tider, prestationer och resultat. En stor del av hennes filosofi bygger på att se hästen som den individ den faktiskt är.

– Jag tycker att varje individ ska få vara som den är. Det är det man känner mest på. De har ju sin personlighet och jag tycker att de ska få vara som de är.

Hon tror att det är viktigt att inte försöka pressa alla hästar in i samma mall.

– Det är dumt att ta bort någonting som faktiskt kan vara riktigt bra.

Kanske är det också en del av förklaringen till varför flera av Helenas hästar får stanna länge i stallet. För relationen mellan häst och människa betyder mycket.

”Man blir som en familj”

Helena började sin egen travresa som ponnytränare och ponnykusk. Mamma och pappa höll på med varmblod, och trots alla år i sporten finns fortfarande samma glädje kvar.

– Det är kul för att man jobbar tillsammans med dem. De är som kompisar, man blir som en stor familj tillsammans med dem.

Det är också just den känslan som gjort det svårt att säga hej då till hästarna när de blivit äldre.

– Vi har kvar dem lite för länge också, skrattar Helena.

Det är tydligt att det är relationen till hästarna som står i centrum för Helenas engagemang i sporten.

Byggt stallet själva

En annan sak som Helena kan känna stolthet över är det egna stallet hemma på gården. Tillsammans med Johan har de byggt upp verksamheten själva och gjort de mesta från grunden.

– Vi har kommit på plats nu och har fått det att fungera. Möjligheterna till träning kanske inte är de bästa, men man får jobba med det man har.

Avel lämnar hon däremot gärna åt någon annan. Där har mamma haft betydligt större intresse genom åren.

– Jag tycker att det är roligare med träningen.

Men helt ointresserad av avel är Helena ändå inte.

Just nu är det väntans tider på en spännande kombination mellan stallets stjärna Ottilia Fri och Don Fanucci Zet, där Helenas önskan är att det kan bli en mini kopia av Hard Steel. Ottilia har tävlingsskallen och Don Fanucci Zet har gener från Hard Livin vilket Helena ser positivt då dessa individer har mycket personlighet. Något namn på den framtida avkomman finns dock ännu inte. 

– Nej, det har vi inte. Inget planerat i alla fall.

Fem chanser – men hästarna bestämmer

När torsdagens tävlingar drar igång är målet förstås att få så bra placeringar som möjligt. Men Helena vet också att travsporten aldrig går att förutsäga helt.

– Placeringar är ju alltid bra. Och vinst är ju aldrig dumt, säger hon med ett skratt.

Samtidigt handlar det om att ta loppen som de kommer.

– Man får se hur varje lopp blir kört.

Och kanske är det just där Helenas inställning till travet sammanfattas bäst. Man kan träna, planera och förbereda – men när hästarna väl är på banan är det fortfarande individer med sina egna förutsättningar som ska prestera.

– Det är djur och individer. Man vet aldrig.

På torsdag får Helena och hennes fem hästar återigen chansen att visa vad de går för. Med en stallform som känns på väg uppåt och en extra spännande comeback för Hard Steel finns det gott om anledning att hålla ett extra öga på Helenas stall.

Foto: Visbytravet

Text: Sandra Blixt