En skarp röst har tystnat

Med hans bortgång förlorar den gotländska travjournalistiken en av sina sista sanna fackmän och en person vars kunskap om Visbytravet och öns travsport var i en klass för sig.

Anders Bergström var under decennier synonym med bevakningen av travsporten på Skrubbs. För läsarna av Gotlands Allehanda och Trav- och Galoppronden var hans analyser och referat en självklarhet. Han tillhörde den gamla skolan av journalister som värnade om hantverket och som framför allt ägde den sällsynta förmågan att hålla distans mellan sitt uppdrag och de aktiva.

I en sportvärld där journalister ofta förväntades ”stryka medhårs” och vara en del av gemenskapen valde Anders en annan väg. Han lät aldrig vänskap eller bekantskap stå i vägen för sanningen.

Orsakade ”hus i helsike”
Det blev aldrig tydligare än när han introducerade det numera legendariska inslaget ”Gårdagens bortkörning” i sina referat i Gotlands Allehanda. Det orsakade, milt uttryckt, ”hus i helsike” bland tränare och kuskar som inte var vana vid att få sin yrkesutövning granskad med en så vass och objektiv blick. Men för Anders var det en hederssak – läsarna förtjänade sanningen, inte skönmålningar.
Hans vassa penna fick många känna på, men den bars alltid av en djup kärlek till sporten och en enorm kunskapsbank. När det gällde travet på Gotland var det ingen som kunde slå honom på fingrarna.

Arbetade som sportchef
Anders engagemang för Visbytravet sträckte sig även utanför pressläktaren. Under åren 1987–1988 verkade han som sportchef på banan, en roll där hans djupa förståelse för sportens mekanismer kom väl till pass.

Han var också den självklara författaren bakom Visbytravets jubileumsskrift vid 50-årsjubileet 1998, ett verk som än idag fungerar som en ovärderlig historisk dokumentation över sportens utveckling på ön.
Under många år fungerade Anders även som fast korrespondent för Trav- och Galoppronden, på den tiden då tidningen hade fasta utsända som garanterade en initierad bevakning från landets alla hörn.
Jag minns Anders Bergström inte bara som en god vän utan som en rakryggad journalist. Hans röst och hans penna har tystnat, men hans avtryck i den gotländska travhistorien kommer att leva kvar länge.

Text: Claes Freidenvall/ Sulkysport