Sockerskålen blev starten på ett liv med häst

Han har upplevt det mesta med häst genom åren. Trots det är han långt ifrån nördig om du frågar honom själv. Vi träffade den omutlige historieberättaren Mats Ternström. - Jag har nog gjort det mesta med en häst egentligen, förutom voltige. Vilken gren det än är och hur man än gör hamnar det på samma ställe ändå. Det där med att förstå hästen fascinerar mig.


Mats Ternströms plockade ut b-tränarlicensen på Visbytravet en decemberdag 2013 men hans livsresa, med hästen ständigt närvarande, inleddes långt mycket tidigare än så. Men det kommer vi till lite senare. Mats verkar tycka om att berätta. Undertecknad får ibland kämpa för att uppfatta de många historierna som tar oss via otaliga platser och tidsepoker.

- Jag tog ut licensen för att dottern hade tävlat länge i ridning och då tyckte jag väl att jag också kunde få ha en travhäst, berättar Mats och spinner vidare:

- Min läromästare blev Mamushka och hon tävlade under en tid när prispengarna var låga. Hade hon fått tävla idag hade det blivit betydligt mer pengar. Jag hade ett samarbete med Mikael Cedergren men det har gått bättre för både honom och mig sedan han flyttade från ön, säger Mats med ett underfundigt skratt.

I stallet just nu finns en triad av relationer. Perfect, One och Toxic har alla sitt säte hemma i Ardre. Under 2019 stod Perfect-och One Relation för en sammantagen prisskörd om 154 500 kronor medan den betydligt yngre Toxic klarade premieloppet efter en hel del tragglande, tillika övande av startmomentet.

- Det var Patrik Rössel som övertalade mig om stoet Toy Shop (e Malabar Man) och hon är mamma till alla fyra jag haft. Det var One Relation som tjänade merparten av pengarna ifjol men hissen går inte hela vägen. Jag får försöka att träna huvudet och se om kroppen hänger med.

Just tränar gör han mestadels hemma vid gården i Ljugarn.

- Vi har en liten vägsnutt att köra på men belastningen av vägen är ganska tuff så jag har fått sänka farten och köra med tryckvagn. Det går ganska bra men jag kommer aldrig att bli någon ”dynamo-tränare”.

Kan du utveckla det där med dynamo-tränare?

- Jag vill inte sitta där med pannlampa. Jag är inte så ambitiös och vill att både jag och hästarna ska ha det ganska drägligt. Det ska inte göra för ont och sen får det gå som det går, säger Mats och styr mot en tes om vilka sorters travare som finns:

- Det finns bra och det finns dåliga. Dem bra får inte jag så jag får helt enkelt leta efter någon bra som det är något fel på.

Mats har avverkat över 20 mil på hästryggen under sex intensiva fjälldagar, kört timmer och plöjt åkrar med nordsvenskar, följt ponnyhoppning på nära håll och jobbat i travstall med Catarina Lundström. Men hur väcktes egentligen intresset för hästarna?

- Morfar bodde i Norrland och hade hästar. När jag åkte tåget till honom minns jag att jag rensade sockerskålarna för att ha med mig till hästarna.

- När jag gick i årskurs åtta flyttade vi till Östersund och jag tog min första tränarseger i årskurs nio kan man säga. Som 15-åring var det travet jag ville jobba med men mina föräldrar tyckte nog att jag skulle utbilda mig.

Det blev en sejour hos välkände Östersundsprofilen Jan-Ivan Eriksson och det är också från den tiden en riktig anekdot dyker upp.

- Jan-Ivan hade en hästägare som alltid skulle ge sitt folkilskna kallblod socker när han hälsade på. Ingen tog av honom grimman. En dag kom ägaren mycket stressad och hade tappat sin plånbok. Hela boxen var full med sedlar och ägaren gick in för att fiska upp dem med en grep. Nordsvensken gjorde inte en antydan om något dumt och det säger en del. Ägaren fick ihop 47 000 kronor. Rätt mycket pengar på den tiden.

Han återkommer ofta till den där kommunikationen och samspelet med hästen genom sin historier Mats och det går nog ändå att slå fast att han är ett uns nördig kring just den biten.

- Jag är inte så travnördig och har andra intressen men hur hästen tänker och hur vi får till ett samarbete är intressant. Det är nog ingen ingenjörskonst egentligen men man behöver aktivera flera sinnen.

Med en vecka kvar till premiären är målsättningarna klart lågmälda.

- Man hoppas att de tjänar lite pengar så att de föder sig och får vara friska.

Om 2020 visar sig bli ett rekordår för tränare Ternström återstår att se men att hästarna får hänga med honom genom livet ett tag till råder det inget tvivel om.

- Ja, jag håller väl på tills jag fyller 67. När jag går i pension får det nog räcka.

Publicerad den 17 april 2020. info@visbytravet.se

Nyheter